Kategorier
Eon Information Rollspel Skövde Spelmöte Spelveckan

Sju dagar av rollspel dag 1

Ja då har äntligen evenmanget Sju dagar av rollspel dragit igång. Först på schemat stod den gamla trotjänaren Eon, under översikt av Patrik Lindqvist som spelledare. Närvaron låg på 8 personer för kvällen. Äventyret som behandlades var när legoknektskompaniet Svartyxorna fick updraget att skydda en storbondes gård mot tjuvar. Detta trappades upp till en vild jakt genom Ashariens norra delar då bondens dotter blev kidnappad under natten kompaniet var där för att beskydda gården.

Några av höjdpunkterna under mötet var när dvärgen Vodin bestämde sig för att köpa en tårta för 20 man inne i det lokala bageriet,  den tänkande och uttryckande växten som både retade och charmade gruppen och när den ljusskygge Arok försökte smyga sig in i en spådams hus och hon utbrast ”En stor ondska har kommit in!”

Gruppen för kvällen exklusive fotograf.

Patrik med sin improviserade spelledarskärm.

Vi ses i tisdagens bloggpost, näst på tur står Call of Cthulhu.   //Monty

Kategorier
Annat Deon Rollspel Skövde Spelmöte Vad som pågår just nu

En vit mask

Jag piratar bloggen en andra gång, den här för att rapportera vårt senaste möte. Dödens Frieri, det första riktiga Deon-äventyret, spelades klart under dagen. Rollpersonerna blev jagade bort från markerna under vild kalabalik efter att nattgardisten Thamas Svart funnit deras hädiska hemligheter. Detta betyder dock inte att uppdraget blev ett totalt misslyckande. Det arma flickebarnet fick sin älskade drömprins, som visade sig vara den de alla minst anade.

Nedan följer ett utdrag ur äventyret för de som är intresserade.

Hon öppnade försiktigt ögonen. Hon visste inte vad som väckt henne, kanske var det någon av korparna ute i den svarta skogen som stört hennes ro med sin falska sång, eller så var det ljuset från den väldiga fullmånen som sken in genom de höga fönstren. Hon kramade om sin röda huvudkudde och lät det lena sidenet smeka hennes kind. Hennes drömmar hade varit behagliga, men nu bleknade de snabbt. Att minnas en dröm var som att försöka hålla i vatten. Det var bara en tidsfråga innan glömskan tog över.

En lätt vindpust rörde vid hennes bara axel. Den spindelvävsliknande filten som nätt och jämnt skylde hennes unga kropp hade glidit ner och vilade nu någonstans vid midjan. Det var kallt i rummet. Tjänarna hade tydligen glömt att mata den stora eldstaden med ved, annars hade rummet dansat till ljuset av de gyllene lågorna. Nu var den stora månen det enda som illuminerade rummet. Det var något som inte stämde. Gardinerna kring hennes himmelssäng rörde sig sakta fram och tillbaka, som ringarna på en avlägsen skogsgöl. Hennes majestätiska glasfönster stod öppna och det var därifrån den ljuva försommarluften letade sig in.

Hon reste sig långsamt upp från kudden. Nu kände hon tydligare hur kyligt det var i hennes sovkammare. Hon lät blicken svepa över de välbekanta formerna, långsamt sökandes efter någonting främmande. Hon skulle precis resa på sig för att stänga fönstret när hon såg det. En skepnad, eller kanske en skugga. En lång och rak figur i nattens svarta färger som stod lutad mot en av sängens massiva pelare. Helt stilla, liksom månen högt där ovan vakande över henne.

Hennes hjärta började slå snabbare. Det stod en man inne i hennes rum. Vem var han? Hur hade han kommit förbi vakterna? Hon lät sin skrämda blick utforska hans gestalt och långsamt lyckades hennes unga ögon vänja sig vid mörkret. Han var stiligt klädd i nattsvart sammet från en av Targus skickligaste vävare. Han hade långt hår, nästan lika svart som kläderna. Det som skrämde henne mest var dock masken. Vit var den, som det första snöfallet och med ett arrogant leende på sina oklanderliga läppar. Han skrämde henne, värre än någonting hon i sitt perfekta liv tidigare tvingats möta. Hade han inte plötsligt lagt ett handskbeklätt finger på hennes lena läppar hade hon skrikit.

Långsamt lät han handen falla till madrassen, där han plockade upp hennes silkestunna täcke. Hon insåg nu att hennes framsida var fullständigt blottad för den maskerade mannen. Hennes oskyldiga kött som aldrig tidigare skådats av en man var helt öppet för denna främlings insyn. Han räckte henne tyget som hon snabbt skylde sig med. Hon visste inte vem han var, denne man som sett henne på ett sätt som ingen annan gjort. Hon visste inte vad han gjorde i hennes sängkammare, lugn som en svan på en stilla simtur. Hon mindes dock hur han avlägsnat masken och sett på henne en sista gång, innan han bakat bort i skuggorna och åter blivit ett med natten.

Kategorier
Eon Rollspel Spelmöte Spelveckan sverok

Bilder från Spelveckan

Jag tog lite bilder under vårt lilla arrangemang under spelveckan som jag nu tänkte lägga upp. Det blev inte så många, men jag hoppas att de ändå skall omtyckas.

[blip-slideshow thumbnails=true rss=feed://picasaweb.google.com/data/feed/base/user/emil.duncan/albumid/5678535151746035009?alt=rss&kind=photo&hl=sv]

Kategorier
Annat Eon Rollspel Spelmöte Vad som pågår just nu

Sorgernas Brunn avklarat

I söndags klarade nybörjargruppen av den sista biten av Eon-äventyret Sorgernas Brunn. Det var ett mycket spännande slut där rollpersonerna kom fram till den urgamla ruinstaden Yold. De lyckades adoptera ett skogstrollsbarn, bränna tre heliga träd, döda en besjälad orm, förgifta sig själva men fortfarande fortsätta. Djupt nere i de gamla gångerna under staden tvingades de vandra i total tystnad lystnandes till viskningarna från den gamla Demonen i brunnen. Långsamt förvreds deras sinnen till ett stadie som deras karaktärer inte kommer att komma tillbaka från i första taget.

Jag vill tacka mina spelare för ett härligt äventyr med många motgångar, och även de spelare som var med och testade på Eon för första gången under resans gång. Det har varit förträffligt att spelleda er och jag hoppas att vi nästa söndag kan ge oss ut i det vilda Mundana på ett nytt spännande uppdrag. Jag vill gärna veta vad folk vill spela härnäst, så om ni har några önskemål kan ni antingen posta dem som ett svar på detta inlägg eller gå in på Google Wave där jag startat en diskussion om ämnet. Är ni inte inbjudna så säg till mig så att jag kan åtgärda detta.

Ha en bra vecka och ses på söndag!

Kategorier
Dark Heresy Recension Rollspel Spelmöte Warhammer

Set Fazer to stun!

Alla har vi någon gång drömt om att färdas mellan stjärnorna och få uppleva ”the final frontier”; i söndags (5/12) var mitt första och min närmaste upplevelse av detta, nämligen genom rollspelet Dark Heresy.

Rollspelet utspelar sig i en fiktionell framtid med inslag av fantasy. Människor har valt att färdas ut i rymden och då hittat både fränder och fiender, mest fiender såklart. En av dessa faktioner är demonerna som är långt ifrån din trevliga dagmamma. Utöver det blir folk träffade av strålning och muteras till monster, uppfyller sina sjuka begär i galaxernas mörka hörnen och spränger planeter i drivor. I allt detta slängs vi, rollspelsgruppen, in och ska försöka göra ett namn för oss utan att dö på kuppen.

Låt mig introducera min karaktär, hans namn är Red, en större herre som livnärat sig på att råna, mutilera och destillera andra människor i hopp om att någon gång kunna fly från sin hemvärld, en liten sfär som ligger i ett onämnt solsystems yttre kant. Självklart hade Red turen med sig och lyckades hoppa på en transportfärja, ett gigantiskt rymdskepp med andra ord, som tog honom till en lite mer kultiverad planet. Han blev där tagen på bar gärning för ett brott men turlig som han är slapp han straffet och blev istället anställd av Jeranicus, en man med klass(!). Dagar efter att brottet hade begåtts träffades gruppen på Jeranicus rymdskepp för första gången och detaljer om deras första uppdrag blev förtällt för dem.

Så vilka är dessa främlingar som ensamvargen Red måste arbeta med? En udda skara på fyra människor var det första som mötte Reds ögon, tre män och en kvinna. Kvinnan är Trauma, en skicklig häxkonstnär (Psyker) som kan böja verkligheten för att få sin vilja gjord. De tre männen är Flare, Stern och Crisis. Den förstnämnda, Flare, är lagens högra hand med ett temperament av en galen android och ett utseende likt en nermald och sönderstampad gädda, dock döljer han det ofta med smink (utseendet). Stern är en mystisk man, att beskriva honom skulle vara omöjligt men han finns alltid när man behöver honom, en bra karl med ett rejält gevär. Crisis borde egentligen inte benämnas som ”man”, han har genom att stympa sin egen kropp ”förbättrat” sig själv med diverse proteser och är den tekniska delen av den här gruppen.

I och med mötets avslutande var målet satt, en planet ett antal dagar härifrån led av ett  okänt problem och vi var sända för att undersöka och assistera dem på bästa möjliga sätt.

Resan dit var lugn men vad som skedde på planeten var allt annat än lugnt! Det första som hände var att vi fick uppleva höjdskräcken alá flygplan och vid detta skede tömdes diverse vätskor och substanser ur våra kroppar. (Min spelledare skrattar åt oss) Vi fick sedan känna på hur det var att färdas med en rodbåt som kunna komma upp i ca 100 knop(!). När vi väl anlände möttes vi av ett ekipagé med män som man antagligen skulle kunna finna under något medeltidsevenemang. Vi hade redan men för livet av båtresan och valde att börja med utredningen istället för att fråga varför människorna sprang runt med brokor och svärd!  Guvernören över staden vi blev ledda till berättade att boskap hade börjat försvinna mystiskt och att vi hade i uppdrag att finna orsaken och lösa problemet. Det var vid detta skedet jag valde att ta ett steg tillbaka och inspektera situationen. Vi har alltså färdats genom rymden för att hjälpa en man, inte ens värdig att tvätta min skor, med att hitta vart hans kossor har sprungit iväg någonstans? Jeranicus måste vara komplett galen eller genialisk, det återstår bara att se. (Jag vet redan att min spelledare är komplett galen)

Utredningen gick måttligt bra, vi fann inte riktigt orsaken till boskapens försvinnande men lyckades stoppa en större vapensmuggling som pågick på planeten och i och med det avklara våra ärenden på planeten.

Ännu en gång sitter vi nu på ett rymdskepp, en förlorad själ har anslutit sig till vårt sällskap (Meta) och vi färdas just nu rakt emot en planet som härjas av allt från pirater till demoner. Kommer vi överleva denna gången också eller skjuter Flare mig i ryggen för att jag påpekar att hans smink rinner, Vem vet?

Det här innefattar delar av min upplevelse, två spelmöten, av Dark Heresy; det verkar som ett bra rollspel men det kommer krävas mer spelande för att ge det en ordentlig bedömning. Allt jag kan säga är att själva systemet, flitigt användande av t10:or och t100:or, ger bra flyt och vad jag hört finns det mycket historia för att göra spelledandet lättare. Med dessa ord är detta blogginlägget avslutat, så ge fan i att försöka läsa mer!

Dark Heresy